Artikler på svensk og dansk
Folket i bild/Kulturfront 6/99
Folket i bild/ Kulturfront 7/99 internetutgåvan
TARRAFAL långsamma dödens läger
Folket i bild/ Kulturfront 8/99
opprinnelig lenke: http://www.fib.se/kapverde.html
Öar förlorade i havet
Vrakspillror efter vilka kontinenter,
efter vilka katastrofer i naturen,
efter vilka skalv,
efter vilka gåtfulla skeenden?
Öar förlorade i havet,
bortglömda i utkanten av världen
- vågorna vaggar dem
marterar dem
sluter dem i sin famn...
(Jorge Barbosa)
text & bild Marianne
Eyre
När besättningen på portugisiska segelfartyg utsända av
Henrik Sjöfararen omkring 1460 stötte på Kap Verde fann de inga människor på de
bergiga öarna långt ute i Atlanten. Den portugisiska kronan började ganska
snart sända dit folk, framförallt från södra Portugal och från Madeira. En del,
de mäktiga "morgados", fick stora landområden i förläningar medan
andra nybyggare var straffångar som deporterats från hemlandet. Till dessa
första kolonister anslöt sig så småningom även spanjorer, genueser, engelsmän,
fransmän och holländare.
Européerna försökte sig på sockerrörsodling och boskapsuppfödning, men naturen
på de otillgängliga öarna var dem övermäktig och de förmådde endast odla upp
mark i vissa dalgångar. Klimatet var så torrt och nederbörden så ojämn att det
kunde bli missväxt många år i rad.
När slavhandeln från Afrika till de amerikanska kontinenterna började blomstra
på 1500-talet blev Kap Verde med sitt strategiska läge i Atlanten en
mellanstation på färden över havet. Många slavar stannade kvar på öarna. De
köptes av jordägarna, framför allt på Santiago, den största ön i den södra
ögruppen och den som först befolkades. Nu hade man ständig tillgång till
arbetskraft som förut hade saknats och man kunde utvidga odlingsarealerna. På
1600-talet odlade man så mycket bomull att man till och med kunde exportera
tyger. På São Vicente, ön i norr som befolkades allra sist, odlade man under
samma epok vin för export.
Kreolens uppkomst
Slavarna
utgjorde 1582 cirka 85 procent av befolkningen, men deras antal decimerades
kraftigt, bland annat på grund av missväxt och svält. I mitten av 1600-talet
drabbades den kapitalistiska ekonomin av den första stora depressionen och
öarna förlorade sin ställning som slavdepå. Man fick övergå till att odla för
sitt uppehälle och många av de stora egendomarna styckades i mindre lotter.
Denna utveckling ledde till en oundviklig uppblandning av de båda folkgrupperna
och är förklaringen till varför befolkningen i dag till 90 procent består av
mulatter. Den dominerande vita minoriteten i Kap Verde krossades inte utan
absorberades - biologiskt och kulturellt - av den dominerade majoriteten.
Kreolen, kapverdiern, föddes.
De afrikanska och europeiska kulturerna möttes och under århundradenas gång
uppstod det kreolska språket ur portugisiska, woluf och andra västafrikanska
språk. Öarnas speciella kultur formades med inslag från både Afrika och Europa,
en kultur där musik och poesi intar en framträdande plats.
På Santiago kom den ömsesidiga assimileringen att ske långsammare än på de
andra öarna eftersom det afrikanska inslaget redan i början var mycket starkt,
i synnerhet i de otillgängliga inre delarna av ön där många frigivna och
förrymda slavar isolerade sig bland bergen. Än i dag har Santiago en påfallande
svart befolkning.
Läget ger torka och missväxt
Naturen står
inte på människornas sida i Kap Verde. Öriket som ligger sextio mil utanför
Senegals kust är ständigt utsatt för Saharas torra ökenvindar. Det består av
två ögrupper, Barlavento i norr och Sotavento i söder, med sammanlagt nio
större, bebodda öar och några mindre. De flesta har höga vulkaniska berg och
ytterst knapp tillgång till vatten och odlingsbar jord. Ingenstans kan
invånarna vara säkra på att få skörda vad de har sått även om de arbetar aldrig
så träget.
Perioder av ihållande torka har orsakat svåra svältkatastrofer. Statistiken går
tillbaka till 1719 och berättar att torkan 1773 dödade nästan halva
befolkningen. Ännu några årtal ur listan: 1830 dog 30.000 personer, 1920, 16
procent av invånarna, och 1940 strök 20.000 människor med. Åren 1946-48 var två
år av torka och svält, "långa som två sekel".
Torka och
hungersnöd ledde till en omfattande emigration till de andra portugisiska
kolonierna i början av 1900-talet. Många hade inget annat val än att låta sig
rekryteras till tvångsarbete på de stora plantagerna i Angola och São Tomé.
Åtskilliga utvandrade också till Amerika och Europa och gör så än i dag. Det
bor lika många kapverdier utomlands som i hemlandet där befolkningen nu uppgår
till cirka 400.000. De pengar som emigranterna skickar hem är en av landets
viktigaste inkomstkällor.
Kap Verde har nästan alltid varit beroende av bistånd. Men som framgår av den
dystra svältstatistiken från åren under Portugals styre räckte hjälpen från
kolonialmakten inte särskilt långt. Det fanns ingen beredskap inför de
återkommande perioderna av missväxt. Det var inte heller mycket som gjordes för
att undanröja misären och förbättra människornas villkor. Alla missförhållanden
skylldes på torkan.
Men människorna på öarna lärde sig att se djupare. Kampen mot kolonialismen
inleddes på sextiotalet och 1975 utropades republiken Kap Verde som fram till
1991 var enpartistat under ledning av det statsbärande partiet PAIGC, senare
PAICV. Saker och ting förändrades. Inte klimatet, inte de långa perioderna utan
en droppe regn, inte de uteblivna skördarna. Men i dag är det ingen som
svälter, självtilliten har vuxit och även om landet fortfarande är beroende av
hjälp utifrån är det numera hela världssamfundets angelägenhet och biståndet
sker efter andra regler.
Mindelo tjugofem år senare
Första gången
jag besökte Kap Verde var 1975, strax före självständigheten. Då tillbringade
jag den mesta tiden i Mindelo på São Vicente. När jag nu kom tillbaka noterade
jag förstås stora skillnader, men ändå var staden sig lik. Där var Monte Cara,
berget som kallas "Ansiktet" för att det ser ut som en sovande jätte
i profil, där var buktens grönblå vattnet, grannön Santo Antão långt ute i
diset, och den lilla klippön utanför hamninloppet.
Borgmästaren är
populär och har uträttat stora saker under sina år i stadens ledning. Men han
säger att det finns många problem att lösa. Ett är den höga arbetslösheten som
uppgår till 50 procent bland ungdomen. Ett annat är att partiet vid makten, det
liberala MPD, är njugga med sina anslag till kommuner där inte någon av deras
egna sitter vid makten.
Onésimo Silveira hör till dem som är mycket kritiska mot MPD. Han har i dagarna
grundat ett nytt parti, PTS, "Partiet för arbete och solidaritet",
som vill sträva efter demokrati, framsteg och utveckling i socialistisk anda.
Det är allmänna val i år och nästa år. Det nya partiet blir säkert tillsammans
med övriga oppositionspartier en utmaning mot dem som i dag styr landet.
Människorna är frimodigare och mer medvetna om sina rättigheter nu. Jag besökte
OMCV, Kap Verdes största kvinnoorganisation, som startade 1981, och fick
inblick i deras arbete. Kvinnorna, som var förtryckta både av sin ekonomiska
situation och av männen, har sedan självständigheten stridit för att förändra
tänkesätt och vanor och för att få del av utbildning, arbete och ansvar i
samhället.
OMCV lägger ner mycket arbete på att bekämpa diskriminering och våld mot
kvinnor. Man ordnar studiecirklar och bedriver upplysning om hälsa,
familjeplanering och kvinnors lagstadgade rättigheter. På fyra platser i landet
finns tillgång till fri juridisk rådgivning och rättshjälp.
Fattigdom och moderniteter
Kap Verde är
fortfarande ett fattigt land. På landsbygden känns det ibland som om tiden har
stått stilla. Modern livsstil och ny teknik börjar dock märkas vid sidan av det
gamla på större orter och i huvudstaden Praia, som är utspridd över ett
vidsträckt område på kullar och i dalgångar mellan uttorkade flodfåror.
På en av kullarna ligger det nya parlamentet, en vacker byggnad med rena
linjer, ritad av kinesiska arkitekter och en gåva från Kina. Den pampiga
regeringsbyggnaden är ny, ett stort bibliotek är under uppförande. Nere vid
havsstranden byggs hela kvarter med lyxvillor. Samtidigt är det många som fortfarande
har usla bostäder. I vissa delar av staden stängs strömmen av ett par timmar
varje dag och man kan ännu möta kvinnor som bär hem vatten i plastdunkar på
huvudet. Men kulturministern Antonio Jorge Delgado är orubblig i sin
framtidsoptimism när han förevisar det nya kulturpalatset i en restaurerad
byggnad från kolonialtiden. Här ska det bli plats för filmklubbar, bibliotek,
datorer för allmänheten och ett cybercafé.
Batuque
På Santiago
liksom på grannöarna är människorna betydligt mörkare än på öarna i norr. Här
kan man i byarna i inlandet fortfarande få vara med om Batuque, en traditionell
fest med rötter i Afrika. Namnet kommer från portugisiskans "baeter"
- slå. Batuque är både dans och musik och det är någonting som man ställer till
med vid bröllop och andra festligheter. Jag fick vara gäst vid ett sådant
festtillfälle och delta i en härligt medryckande batuque i Rui Vaz, en liten by
högt uppe i bergen. På gårdsplanen mellan husen på en gammal lantegendom
samlades en grupp äldre kvinnor och satte sig på stolar i en ring. Svarta
ansikten, hucklen om huvudet. En av dem stämde upp en sång på kreol och de
började slå med handflatorna allt vad de förmådde på hårt hoprullade tygskynken
som de höll fastklämda mellan låren och upptryckta mot skötet. För att kunna
frambringa ett riktigt klatschande ljud hade de stoppat in sina skynken i
plastpåsar. Två av kvinnorna slog frenetiskt på en stor trumma och två män
anslöt sig i bakgrunden med sina gitarrer. Åskådarna var förtjusta och
andäktigt förväntansfulla och barnen mer än vanligt storögda. Till en början
var rytmen inte så snabb. En av kvinnorna uppträdde som försångare och jag fick
förklarat för mig att hon sjöng en litania om livet i byn. Hon framförde
kritiska synpunkter och de andra kvinnorna höll uppenbarligen med henne när de
med höga röster föll in i den klagande refrängen. Sedan följde nya sånger som
var livligare, hetsigare, kvinnornas sång ljöd allt starkare och händerna
smattrande i allt vildare fart över plastpaketen.
De heta rytmerna lockade två unga flickor att stiga in i ringen. Med skynken
knutna om höfterna började de dansa. Till en början var fotrörelserna ganska
långsamma, men vilken rotation på stjärtar och bröst! Armarna flög upp i
luften, ögonen blev stela och glansiga. De dansade som i trans. Gälla röster.
Lukt av jord och svettiga kroppar. Våldsam stegring. Klimax.
Plötsligt upphörde sången och trummandet. Flickorna löste upp sina
höftskynken och kastade dem till några ivrigt väntande väninnor som efter en
stunds trugande trädde in i ringen. Kvinnorna fortsatte att trumma och slå den smattrande rytmen utan
att förtröttas.
Folket i bild/ Kulturfront
7/99
internetutgåvan
Från Praia tar det tjugo minuter att med ett litet propellerplan flyga till Fogo som har fått namn efter Kap Verdes enda aktiva vulkan, Pico de Fogo, bergstoppen av eld. Vi landar vid havet alldeles intill staden São Filipe, en av Kap Verdes tre städer.
Det är första gången jag besöker Fogo. Var och en av öarna i
Kap Verde har sin egen karaktär. Fogo blir en av mina favoriter. Redan innan vi
har landat döper jag den till den gröna ön, ty här har ser man verkligen lite
grönska och till och med blommor. Men varmt är det, faktiskt ännu varmare än i
Praia.
São Filipe har den äldsta bebyggelsen i Kap Verde med undantag av de första
bosättningarna i Cidade Velha på Santiago. Här slog sig människor ner redan i
slutet av 1400-talet. Nu har staden ungefär 11 000 invånare. En stor del av öns
befolkning har emigrerat, framför allt till USA, och pengarna de skickar hem
har betytt mycket för utvecklingen.
Som på alla öarna är bristen på vatten det stora problemet. Förr brukade det
oftast finnas vatten i floderna efter regnen från september till februari. På
senare år har det blivit sämre. I september 1998 regnade det bara i tre dagar
och floderna och dalgångarnas bäckar tömdes till sista droppen. Men man är inte
helt beroende av regnen. Med tysk hjälp borrar man efter grundvatten. Genom
pumpsystem leds vatten till byarna från bergen och från djupa underjordiska
källor och på några platser kan man därför använda sig av konstbevattning.
Under goda år kan ön producera över femtiotusen liter vin. Kaffe, frukt och
grönsaker exporteras till de andra öarna.
En del av befolkningen arbetar med fiske men det sker med små båtar och enkla
redskap. Med modern utrustning skulle man kunna få tio gånger så stora
fångster, sägs det. Ännu en potentiell näringskälla, om det bara funnes pengar.
Präktiga hus på landsbygden vittnar om att här i gångna tider fanns förmögna
vita familjer med mark som odlades med hjälp av slavar. En del jordägare hade
dessutom hus i staden. De rymde ofta butiker och lagerlokaler på nedre botten
och bekväma bostäder en trappa upp. Flera av dessa "sobrados", som de
vackra gamla husen i kolonialstil kallas, finns kvar. De restaureras nu och
betraktas som kulturminnesmärken från en tid då en liten grupp vita på denna ö
noga utstakade gränserna mellan sig själva och de svarta och till och med
anlade skilda begravningsplatser.
När jag går omkring i São Filipe tycker jag att jag återupplever miljön från
romanen Ilheu de Contenda. I den berättas om den sista generationen av en
förmögen portugisisk familj som i enlighet med kolonialtidens rasistiska
tänkande anser sig vara förmer än den övriga befolkningen av mulatter och
svarta. När den moderna tiden bryter in försöker familjens överhuvud envetet
försvara en ålderdomlig portugisisk livsstil och har svårt att finna sig i kraven
på demokratisering och nytänkande. Romanen har sitt namn efter en lantegendom
och är skriven av författaren och läkaren Henrique Teixeira de Sousa som är
född på Fogo. Han fick sin medicinska utbildning i Portugal och var sedan under
många år verksam i Kap Verde. När jag 1975 besökte Henrique Teixeira de Sousa
på sjukhuset i Mindelo på ön São Vicente hade han mycket att berätta om det
dåliga hälsotillståndet i landet och om den tidens undermåliga sjukvård på
öarna. Tjugotre år senare fick jag tillfälle att träffa honom igen, den här
gången i Oeiras utanför Lissabon där han, fastän han nu är gammal, fortfarande
har kvar sin läkarmottagning. Han talade med glädje om framstegen i fråga om
hälsovård i hemlandet och gladde sig också åt sina litterära framgångar,
framför allt med Ilheu de Contenda som nyligen har filmatiserats.
Egna böcker och
tidningar är för de flesta ouppnåeliga ting. Bokbussarna som kör omkring på
landsbygden är välkomna när de dyker upp. Ute i en by såg jag en bokbuss med
alfabetiseringskampanjens fältrop på bakluckan: "Bra att vi kan läsa, men
för att kunna fortsätta måste vi ha böcker
São Filipe är i
mitt tycke den vackraste av Kap Verdes tre städer. Breda, stenlagda gator i
branta backar ner mot stranden med den sotsvarta sanden. Lummiga små parker och
prydliga planteringar överraskar. "São Filipe säger NEJ till droger och
sopor!" förkunnas från stora plakat. Småstadskänslan är påtaglig. Folk
tittar först storögt på främlingen innan de ger henne ett skyggt leende. Jag
söker upp biblioteket. Det finns kommunala bibliotek i de tre städerna Praia,
Mindelo och São Filipe samt på ytterligare några större orter. De flesta har
tillkommit efter självständigheten.
Här finns det fackböcker, barnböcker och
en del skönlitteratur. Inte så mycket och inte i särskilt god ordning, men hela
stället är sympatiskt med skolungdomar som sitter och pluggar och en vänlig och
entusiastisk bibliotekarie. Några anslag till nyinköp har han inte. Han gläder
sig åt att portugisen José Saramago fick nobelpriset, men här finns bara någon enstaka bok av honom. Jag tänker för
mig själv att när jag träffar Saramago senare ska jag be honom att skicka
böcker hit. (Och det fick jag hans löfte om i Stockholm).
Hos bibliotekarien möter jag en väldig törst efter ny litteratur och efter
impulser och kontakter utifrån. Den där nyfikenheten har jag träffat på förr
hos bokälskare på isolerade platser i världen. Jag förstår hans längtan och
tänker igen på hur privilegierad jag är.
Det stora alfabetiseringsprojektet för vuxna fortgår, får jag höra. Nu försöker
man uppmuntra människor att fortsatta läsa sedan de väl har lärt sig det. Men
vad ska de läsa? På Fogo kan barnen gå i skolan till och med högstadiet. För
fortsatta studier måste de åka till Praia eller till Portugal.
Här får man vara beredd att resa iväg också när man blir allvarigt sjuk. Det
finns ett regionalsjukhus med femtio sängar och några mindre sjukstugor på
landet men ingen specialistvård. En bra flygplats finns i alla fall. Den är
byggd med bidrag från Tyskland som också har bistått med den nya
hamnanläggningen intill den gamla hamnen.
Till och med på Brava, den bergiga grannön som dimhöljd och lockande stiger ur
havet, känner man marken skälva när vulkanen på Fogo har utbrott. Det skedde
senast i april 1995 då en eldkvast sprutade upp ur en ny krater intill den
gamla på 2.800 meters höjd. Inga människor kom till skada men hus, odlingar och
vissa vägsträckor begravdes under lavan. Det första man fick göra var att gräva
fram bilvägen till den lilla byn Cha das Caldeiras vid vulkanens fot.
Den är på den vägen vi färdas när vi i en gammal skraltig Volvo lämnar hettan
nere i staden för en tvåtimmarsfärd upp till Pico. I väldiga slingor och skarpa
krökar bär det hela tiden uppför till svalkan på tvåtusen meter. En mängd mindre
kratrar ärrar landskapet. Vägen är bra. Det är verkligen värt att nämna hur fina vägarna är på Kap
Verde. Alla är lagda med sten och överallt har de lagts för hand. Detta tunga
slit som har pågått under många årtionden har utgjort det statliga beredskapsarbetet
under tider av missväxt och arbetslöshet.
Längs med många vägar på de bergiga öarna finns betryggande murar vid de
bråddjupa stupen, men här på Fogo stryker vägen tätt intill branten utan minsta
barriär. Vår chaufför är inte så pigg på att dra ner farten men han tutar
ivrigt i kurvorna. Jag sitter i baksätet, livrädd för möten, med blicken
fastnitad vid bergväggen som blir allt svartare sedan vi har lämnat de odlade
sluttningarna.
Nu är plötsligt
allting svart omkring oss, bergen, stenarna, sanden. För första gången på dessa
veckor ser jag moln. De breder ut sig över de högsta topparna och skymmer
solen. Efter ännu en krök ser jag Pico de Fogo. En enorm kolsvart pyramid med
själva toppen instucken i ett moln. Och där nedanför är den nya kratern från
1995 och det breda stråket av svart lava, stelnad i hotfulla former. Där är
stenbumlingarna som slungades ut ur bergets levande inre och den svarta sanden
som vinden har sopat ihop i drivor över vägen. Aldrig har jag sett ett dystrare
landskap.
Vägen bär vidare, ner till Cha das Caldeiras. Också den
här ödsligt belägna byn är en gammal krater mellan höga berg. Oväntat,
ofattbart, spirar späd grönska ur den svarta jorden. Odlingarna är ytterst blygsamma, men det
går ändå att få en majsskörd om året, och frukt också, från spinkiga små
äppelträd, och till och med lite vin. I baren som är inrymd i en låg stuga av
sten köper jag en flaska rött vin och lyssnar till den optimistiske ägaren
medan jag betraktar hans åsna som står tjudrad en bit bort. Den är ordentligt
påklädd med långärmad skjorta trädd över frambenen och blåbyxor där bak till
skydd mot flugorna.
TARRAFAL långsamma dödens läger
Namnet Tarrafal gjorde mig
under många år beklämd. När jag arbetade på Amnesty förknippade jag det med ett
koncentrationsläger på en ö långt ute i Atlanten. Det var dit portugiserna
under Salazardiktaturen skickade oppositionella, inte bara från det egna landet
utan också från de afrikanska kolonierna.
Det var
bland annat här som offren för den hemliga polisen, pide, hamnade. Under
sextiotalet satt befrielseledaren Augustinho Neto, poet och sedermera Angolas
första president i detta läger, liksom hans landsmän, författarna Luandino
Vieira och Antonio Cardoso, för att bara nämna några.
Det var därför med en viss
olust jag närmade mig Tarrafal på ön Santiagos nordvästliga udde efter en lång
bilfärd över de höga bergen.
Koncentrationslägret (eller straffkolonin, som portugiserna föredrog att kalla
det efter andra världskriget) byggdes 1936. Det ligger i Chao Bom någon
kilometer innan man kommer fram till själva Tarrafal som har fått ge namn åt
lägret. Samhället Tarrafal ligger, som jag sen skulle upptäcka, vid en
grönskimrande havsbukt inramad av svarta berg. Det är en av Santiagos vackraste
platser med hamn och fiskebåtar och härlig badstrand.
Men i Chao Bom anar man ingenting av detta. Här är landskapet sterilt, en kal
slätt omgiven av berg. Man förstår att det en gång var "den hemskaste av
alla hemska platser på den hemskaste ön" som poeten och filosofen Manuel
Francisco Rodrigues skrev i sin Dagbok från läger B5 i dödens by efter att ha
suttit fängslad här mellan 1941 och 1945. Isoleringen måste ha varit total.
Förr i världen, när vägarna hit upp var svårframkomliga, anlände fångarna med
båt efter åtskilliga dagar på havet. Det kändes säkert som en resa utan
återvändo.
Där låg det beryktade lägret i flimrande middagshetta under den skoningslöst
brännande solen på en himmel som var nästan vit. Långa rader med baracker och
en förfallen sjukstuga på en stor plan innanför murar med vakttorn och
taggtråd. Byggnader på väg att störta samman, rostiga galler, färg som flagade,
virvlande damm och sand, oändlig ödslighet. Vakten, en trasig smutsig man,
linkade med oss och förevisade lägret.
Man skilde fångarna åt och placerade kapverdier, angolaner, guineaner och
portugiser i olika baracker, i samma slags fönsterlösa, halvmörka, heta celler
med ett smalt, gallerförsett ljusintag högt ovanför dörren. Men det fanns
kolmörka isoleringsceller också och en tortyrkammare där fångarna piskades,
utsattes för elchocker och ihållande vattendropp på hjässan vilket var vanliga
metoder för att dra information ur fångarna. Det fanns också celler som var så
små att man varken kunde stå upprätt eller ligga raklång i dem. Dessa pinorum
låg i nära anslutning till köket så att fångarna som hade satts på svältdiet
skulle kunna känna matlukten.
Människorna som bodde i samhället visste vad som pågick och ibland kunde de
hjälpa fångarna med mat och annat som de lyckades smuggla in. Berömd är den nu
nittioåriga Tia Beba. Hon lär ha varit som en mor för fångarna och flera har
vittnat om vad hon betydde för dem.
Lägret upphörde att vara straffkoloni den första maj 1974, fem dagar efter
"nejlikrevolutionen" i Portugal. Då strömmade tusentals människor
till från hela ön och förenade sig med traktens folk i en stormning av
"långsamma dödens läger". Nu ska anläggningen rustas upp och med
bidrag från Portugal bli "Republikens och motståndets museum".
Cidade Velha
Den över femhundra år gamla
staden i Kap Verde rymmer Afrikas äldsta biskopssäte. På torget står ännu
skampålen.
Vid en
bukt med en naturlig hamn femton kilometer från huvudstaden Praia anlade
portugiserna 1462 den första bebyggelsen i Kap Verde. Platsen heter Cidade Velha
- den gamla staden. Nu finns här bara några ruiner kvar intill en vacker liten
by inbäddad i oväntad grönska.
På en ödslig platå ovanför byn ligger det gamla fortet São Filipe som en gång
skulle försvara staden nedanför mot främmande invasion. Den dagen jag besöker
fortet är det gräshoppor som invaderar. Liknande befästningsverk med
snedställda, krenelerade stenmurar och innergårdar i olika plan byggde
portugiserna såväl i hemlandet som i alla länder där de drog fram under sina
erövringar på 1500-talet. Man finner dem i Brasilien, längs Afrikas kuster, i
Macao i Asien, i Goa i Indien.
På torget nere vid hamnen står den gamla skampålen - pelourinho - kvar. Det var
vid den pålen mitt på torget som brottslingar ställdes ut till beskådande och
slavar pryglades.
I Cidade Velha finns också ruinerna av ett kloster och av den första kyrkan i
landet. Här grundades 1523 Afrikas äldsta biskopssäte. De kristna missionärerna
var pionjärer i fråga om undervisning i Västafrika och kan säkert ha bidragit
till traditionen av intellektuella färdigheter och smaken för individens frihet
i Kap Verde. På 1600-talet inrättades landets första bibliotek i klostret.
Under min vistelse i Kap Verde läste jag en essä av författaren Onésimo
Silveira som är borgmästare i staden Mindelo på ön São Vicente. Han berättar om
när den vittbereste portugisiske författaren och missionären fader Antonio
Vieira under julen 1652 besökte Cidade Velha på väg till Brasilien. Den
portugisiske prelaten förvånades över att de kolsvarta prästerna och munkarna
var "så prydliga, så vederhäftiga och lärda, att de var så goda musiker
och så taktfulla och väluppfostrade att prästerna i våra kyrkor har all
anledning att avundas dem".
I sin essä hävdar Onésimo Silveira också att de kristna normerna hos den tidiga
kyrkan i Kap Verde aldrig råkade i frontalkrock med rådande seder hos den
svarta befolkningen. I stället för att styras av moraliska fördomar
legitimerade missionärerna vedertagna bruk och underlättade för det kapverdiska
samhället att ta till sig både europeiska och afrikanska värderingar.
internetutgåvan
En kväll sitter jag på den lilla baren Calipso i Mindelo
och tänker på att det var här Cesária Evora brukade sjunga innan hon blev
berömd och började sprida Kap Verdes sånger och rytmer över världen. Jag lyssnar till de mollstämda tonerna
från gitarrerna och cavaquinhon, ett instrument som liknar en ukulele.
Musikgruppen sjunger en morna på kreol. Jag uppfattar ordet "sodade",
längtan. Det är det vanligaste temat i dessa vemodiga sånger som ibland
påminner om den portugisiska fadon. Orden och tonerna väcker minnen av
avskedets smärta hos alla dem - och de är många på dessa öar - som tagit farväl
av någon anhörig på väg till fjärran land.
Glättigare och ivrigare i rytmen är musiken som kallas
coladeira. En annan livlig musik med väldig puls är funaná. Liksom batuque, som
beskrevs i
första delen, har den sitt ursprung på ön
Santiago och kommer från Afrika. Det är den populäraste musiken på Kap Verdes
barer och diskotek. Folk älskar att dansa till de här rytmerna som befriar både
kropp och själ för en stund. Numera används syntar och elinstrument men från
början var funaná sång som ackompanjerades av dragspel och ett rytminstrument
som kallas ferro.
Både Cesária Evora och andra artister brukar sjunga på kreol. Kreol är
modersmålet, språket man talar hemma, medan portugisiska är det officiella
språket som används i administrationen, rättsväsendet och i massmedia. All
undervisning sker också redan från början på portugisiska.
Författarna skriver på båda språken. Eugénio Tavares, Pedro Cardoso, Jorge
Barbosa och andra poeter från seklets början skrev en del av sina dikter på
kreol. Under den kapverdiska litteraturens storhetstid på tjugo- och
trettiotalen publicerades de i den litterära tidskriften Claridade. En ledande
gestalt bland den tidens unga författare var Baltasar Lopes som tillsammans med
andra intellektuella arbetade för att få fram en skriven kapverdisk litteratur
omfattande lyrik, prosa, essäer och noveller.
Claridade, vars sista nummer utkom i början av sextiotalet, utgjorde ett
betydelsefullt försök till kulturell, sociologisk och språklig definition av
det kapverdiska samhället. Baltasar Lopes skrev det första kreolsk-portugisiska
lexikonet. Han skrev också en mästerlig självbiografisk roman, Chiquinho, och
åtskilliga dikter.
Kapverdiska författare gjorde på detta sätt motstånd mot kolonialmaktens
förtryck och hävdade sin egenart och sitt eget språk. De vände sig bort från
Europa och den portugisiska dominansen. I stället sökte de sina läromästare
bland de brasilianska modernisterna, i synnerhet i nordöstra Brasilien där
överlevnadskampen i mångt och mycket liknar den i Kap Verde.
Diktarna kring Claridade dominerade länge landets litteratur. Sedan kom sextio-
och sjuttiotalens engagerade poeter som Onésimo Silveira, Gabriel Mariano och
Ovidio Martins. De skrev om
befrielsekampen och tiden efter den nyvunna självständigheten.
Författare och jurist
Det stora
författarnamnet i dag är Germano Almeida. Hans roman från 1988, Herr Napumoceno
de Silva Araújos testamente, har filmats och översatts till flera språk.
Almeida är produktiv och får sina böcker utgivna både i Kap Verde och i Portugal.
Som flera andra författare är han jurist. Jag träffade honom på hans kontor i
Mindelo. Han föreföll inte missnöjd med att behöva ha två yrken utan förklarade
glatt att han får många uppslag till sina berättelser genom kontakten med
verkligheten i hemstaden vars småstadsatmosfär och intriger han skildrar med
inlevelse och humor.
Under samtal med det kapverdiska författarförbundets ordförande, poeten David
Hopffer Almada, fick jag höra lite om författarnas villkor. Han skriver själv
en del på kreol och uppmuntrar sina kolleger att göra detsamma. Litteraturen
har en alltför undanskymd plats i samhället, tycker han. Detta hänger
naturligtvis ihop med den anspråkslösa bokutgivningen. Under tio år efter
självständigheten fanns det bara ett enda förlag. Det ägdes av staten och
producerade omkring tio titlar om året. Böckerna trycktes i Portugal.
Nu finns det ytterligare
fyra förlag. Ett av dem drivs sedan 1990 av författarförbundet med statligt
stöd. För närvarande arbetar man med en antologi med kapverdisk skönlitteratur
i tre delar. I dag kan böckerna tryckas inom landet, men bara på ett ställe,
där man ansvarar för framställningen av alla slags trycksaker, från lottsedlar
till skolböcker. Ibland saknas såväl papper som färg. Andra problem är
distributionen och bristen på boklådor.
Under 1998 kom det ut ungefär 20 titlar av vilka en del var nyutgåvor. En
normal upplaga för en roman är 1.000 exemplar. (Det lysande undantaget är
Germano Almeidas bestseller om herr Napumoceno som har nått en upplaga på 5.000
ex.)
Om sina rötter
I dag har många
kapverdiska författare lämnat samhällsengagemanget och söker nya vägar. Den
unge poeten Valentinous Velhinho Rodrigues slungar ut existentiella frågor i
sina båda diktsamlingar, Blixtar på jorden och Farväl, dårskap, farväl.
Målande och hängivet berättar han för mig om sin vistelse på en av Kap Verdes
minsta öar, Santa Luzia, som är obebodd. Vi talar om begreppet fosterland, om
att ha rötter någonstans. "Det är här min navelsträng är nergrävd",
säger han. Öarna mellan havet och himlen ger honom kraften och lusten och
kanske svaret på någon av frågorna han ställer.
Ovidio Martins är en av Kap Verdes mest berömda diktare från tiden före
självständigheten och under åren av kamp mot den portugisiska kolonialmakten.
Han var nära vän till Amilcar Cabral och en av de äldsta medlemmarna i
befrielseorganisationen PAIGC. I sina ofta militanta dikter skildrar han sitt
folks umbäranden och hårda levnadsvillkor. Hans poesi finns samlad i ett par
diktböcker och han är representerad i åtskilliga antologier med lyrik från
afrikanska länder. Martins dog 70 år gammal den 29 april i år.
Germano Almeida besökte Sverige i september tillsammans med sina
författarkollegor, Dina Salústio och Mario Lucio Sousa. De medverkade i ett
samtal om Kap Verde och dess författare på Bokmässan i Göteborg samt vid en
litteraturafton på Café Panorama i Kulturhuset i Stockholm.
De
av östanvinden pinade
dikt av Ovidio Martins,
tolkning Marianne Eyre
Vi är de av
östanvinden pinade
För oss gjordes inga solidaritetskampanjer
för oss öppnades inga hem till skydd och värme
och inga armar sträcktes i broderskap mot oss
Vi är de av östanvinden pinade
Havet gav oss sin uthållighet i arv
Vi lärde oss av vinden att dansa i vår olycka
Getterna lärde oss att äta stenar
för att inte duka under
Vi är de av östanvinden pinade
Vi dör och vi återuppstår varje år
till förtvivlan för dem som vill hindra oss på vägen
Envist fortsätter vi, upprätta står vi
i trots mot gudar och människor
Och vi fruktar inte längre torkan
för nu har vi förstått dess orsak
(en dag är det vi som...)
Vi är de av östanvinden pinade
Människorna har glömt att kalla oss bröder
och solidaritetens röster som vi alltid hörde
är bara
rösterna från havet
som gjorde vårt blod salt
rösterna i vinden
som trängde in i oss med sin jämna rytm
och rösterna från våra berg,
en stilla, förunderlig musik
Vi är de av östanvinden pinade
Jagten på vinden fra Afrika
Vinden kommer fra Afrika. Den
er tør og varm, og jeg kan ikke sove. Havde det ikke været for Cesaria Évoras
længselsfulde sange fra øerne, havde jeg måske ikke forstået det. Men jeg
forstår. Det her er Kap Verde, og det er Atlanterhavets stemme, som høres i
vinden.
Tekst og foto: Henrik Jönsson
Første gang jeg hørte Kap
Verde omtalt, var i et brev fra en ven, som var sejlet med sine forældre til
Vestindien. Brevet var stemplet i Barbados, men skrevet i en havneby, som hed
Mindelo. Jeg kan huske, at han skrev noget i stil med "vi må have vagt på
dækket døgnet rundt. Kap Verde er dødfattigt. I går stjal de vores
skraldespand."
Længe var det mit billede af landet. Fattigt og elendigt. Senere kom
barfodssangerinden Cesaria Évora og blødte mine forestillinger op med sine
sørgeligt smægtende sange. Nu flere år senere sidder jeg og ler i en Boeing
757, som drøner hen ad Las Palmas slidte landingsbane. Min sidekammerat, som
har sovet hele vejen fra Amsterdam, er vågnet og tror, at vi er fremme. Han
klapper højt og gør sig klar til at stige ud. Så indser han sin fejltagelse,
vender sig mod mig og griner. Vi er bare mellemlandet på Kanarieøerne for at
samle flere passagerer op.
To timer senere lander vi i Amílcar Cabral International Airport på Sal. Luften
er varm og fugtig. Næsten klæbrig. Jeg havde forestillet mig, at der ville være
tørrere. Fra luften så øen ud som et stykke af Sahara, der var flydt ud i
Atlanterhavet. Flad som en pandekage, næsten intet grønt, perfekt som
landingsbane i havet. Men luften er mættet. Det har tydeligvis regnet.
En taxa samler os op og kører i fuld fart gennem landskabet. Anders,
fotografen, stikker hovedet ud af vinduet for at mærke vinden. "Det er
sateme nøjagtig som i Sahara, når det lige har regnet. Samme lugte, samme små
planter, samme farver," udbryder han.
Nogle steder er sandet rødbrunt som en god Rioja, andre steder er det lysebrunt
med hvide streger. Saltaflejringer. Og i dalsænkningerne nogle grønne streger
efter regnvandets løb.
Vinden er stille
Vi tager til Santa Maria. En lille fiskerby på øens sydspids, eller rettere
sagt, en tidligere fiskerby. Nu har italienske charterselskaber bygget alt i
ét-hoteller langs vandet, så alle arbejder for turismen, fortæller
taxachaufføren. Vi tager ind på det belgiske Morabeza, øens første hotel.
Oprindeligt bygget som guesthouse for South African Airways flypersonale. Sal
var den eneste lufthavn i Afrika, som i apartheid-tiden ville tage imod dem i
mellemlandinger.
Vi gør det for at sove ved siden af Atlanterhavet. Jeg vil høre Atlanterhavets
stemme. Det er mit eneste mål. Jeg vil stå på stranden, få vinden i ansigtet og
tænke "Gud, hvor er jeg lille". Tænke på, hvad jeg vil, og hvad jeg
skal her i verden, og bagefter rejse hjem som et opladet batteri. Ivrig som jeg
er, går jeg derned allerede første aften. Jo, Atlanterhavet taler, men ikke til
mig. Vinden er stille, og den der følelse af at stå midt ude i havet ud for
Afrikas kyst indfinder sig ikke. I hvert fald ikke den mystik, jeg håbede på.
I stedet takker vi ja til en middag med et par fra Kanarieøerne. De leder efter
vegetariske alternativer på menukortet, klager over servicen og mener, at Kap
Verde aldrig bliver et nyt Kanarieøerne. "Men vandet er to grader varmere
her,"indrømmer de.
Få fly
Nogle dage senere tager vi tilbage til lufthavnen. Vi vil til São Vicente, øen,
der huser havnebyen Mindelo. Cesaria Évoras hjemby. Men i dag er der kun plads på én afgang, og den går til São Nicolau,
meddeler den friske pige i billetlugen, med sorte solbriller i panden.
Vi forstår. Landets flypark er ikke stor, og er heller ikke blevet større efter
flyulykken sidste år. Et fly styrede forkert i skydækket og fløj direkte ind i
et bjerg. Alle om bord omkom, og premierministeren deklarerede tre dages
landesorg. Nu har landets flyselskab kun tre fly til at dække de ni øer med. Båd
er nemlig udelukket. Den nye, som er bestilt fra Tyskland, er ikke kommet, og
den gamle, som sejler mellem øerne, ankommer og afgår lidt, som den selv vil.
Efter en overnatning i Ribeira Brava, São Nicolaus eneste by med pensionat, og
en vidunderlig blækspruttegryde nedskyllet med kølig portugisisk vin, er vi
tilbage i luften over Atlanterhavet for at fortsætte mod Mindelo.
Ikke helt Afrika
Det eventyrlystne sejlfolk er allerede ankommet. Jeg tæller en snes både i
Mindelos havn. Mest franske, hollandske og norske. De har valgt at lægge ud fra
Kap Verde i stedet for Kanarieøerne på deres vej til Vestindien. Nu ligger de
og venter på passatvindene. Jeg går en tur langs den snavsede strand og sender
min vens skraldespand en tanke. Her må have været fattigere dengang, tænker
jeg.
"Forstår du," siger en mand, som slår følge med mig, "det
regnede ikke i tretten år. Vi måtte stille træmøbler ud til gederne, så de
havde noget at tygge på. Der var ingen mad."
Jeg prøver at forstå. Det må have været i slutningen af den tørkeperiode, at
min ven var her. Nu virker alle glade og tilfredse. Så meget regn, som der har
været i år, er der ikke faldet de sidste tyve år. Høsten er allerede garanteret
et år frem.
Om aftenen går vi søndagstur på torvet i Mindelo. Det minder om Spanien eller
Portugal, eller måske Latinamerika. I hvert fald ikke om Afrika. Fra en
restaurants åbne døre strømmer tonerne fra et brassband, familierne har givet
børnene søndagstøjet på, og rundt omkring torvet kører fyrene og forsøger at
indfange pigerne med et flirtende "tudo drêt?" Portugisisk kreol for
"kører det?"
Afrika ligger ikke mere end 650 kilometer væk, men Anders, som har rejst meget
i verdensdelen, kan ikke genfinde Afrika her. Markederne, pickup-bilerne og en
del ansigtstræk ser bekendte ud. Men den afrikanske tyngde mangler, mener han.
Mindelo har nærmere en latinsk lethed over sig. De sorte piger er
glatpermanentede.
Det samme gør sig gældende i Cesaria Évoras musik. Det er hverken Afrika,
Brasilien eller Portugal, som taler. Det er blandingen. Præcis som kapverderne.
Der er ikke to, der ligner hinanden, alle er en blanding af de folkeslag, der
har passeret øerne. De er kreoler. Sorte med azurblå øjne.
To gange Olav
På facaden til Tchuna's Café Royal midt i hovedgaden Rua de Lisboa er plakaten
for Cesaria Évoras sidste koncert falmet. Inde i cafeen hænger et nyere billede
af hende. Det var blandt andet her på Café Royal, hun sad med sømændene og sang
sine mornes, kapverdiske sange, for et glas, inden hun blev kendt. Nu er hun
kun på Kap Verde en gang om året, på ferie.
"Cize kommer så tit, hun kan. Nogle gange er hun her også til jul. Men hun
er jo blevet så populær. Lige nu tror jeg, hun er på turne i Canada,"
siger cafeens ejer Tchuna.
En anden aften sidder jeg og snakkker med en tidligere sømand, som også kan
huske Cesaria eller Cize, som hun kaldes her. Ifølge ham har de været sammen.
Det har de måske også, jeg spørger ham ikke ud, i stedet er det amuletten om
hans hals, der fanger min interesse. En norsk femkrone fra 1974 med kong Olav i
profil.
"Jeg var gift med en norsk kvinde engang. Kerstin hed hun," forklarer
han. "Men hun var mig utro, da jeg var ude til søs. Det er det værste, en
kvinde kan gøre mod en sømand. Da jeg kom hjem til Bergen, klippede jeg alt
hendes tøj i stykker og stak af til Malmø. Begyndte at arbejde på Kockums. Vi
har en søn sammen. Efter hvad jeg har hørt fra andre, er han vist gift. Men han
svarer ikke på mine breve."
Han siger det på klingende norsk. Øjnene er mørkeblå, men i huden er han som
det sorteste Afrika. Jeg spørger, hvad han hedder.
"Olav," svarer han med klar stemme.
"Olav? Er det dit kælenavn?"
"Nej, jeg hedder Olav," siger han en smule irriteret og finder sine
identitetspapirer frem. Det passer. På id-kortet står der Olav eller Olavo, som
det bliver på portugisisk.
Jeg fortæller ham, at jeg er her for at høre vinden fra Afrika, Atlanterhavets
stemme, og spørger, om han kender en strand på São Vicente, hvor man kan møde
godt med vind. Olav foreslår São Pedro, en lille fiskerby på sletten ved
lufthavnen.
Den enes brød …
Næste dag tager Anders og jeg derhen. Byen ligger på en strand, klemt inde
mellem to klipper. Længst ude i den ene ende står et ensomt fyr. Jeg føler, at
her kan Atlanterhavet tale til mig.
Det er lørdag eftermiddag, og fiskerne kommer ikke ind før klokken fire. Jeg
bader lidt og leger med nogle børn i vandet. Alle taler om regnen, som kom i
går aftes. Den kraftigste, de nogensinde har oplevet. For de mindste børn er
det måske den første regn, de har oplevet overhovedet. Men regnen, som gør alle
så glade, gør Anders sur. Han går frem og tilbage på stranden og forsøger at
tage billeder. Men der er ikke ordentligt lys. Skyerne ligger som et tykt
filter over øen.
Det lysner ikke engang, da fiskerne kommer ind med bådene fulde af store tunfisk.
Anders bliver endnu mere sur. Jeg trøster ham ved at købe nogle moraias, små
muræner, af fiskerne og går op til byens bar og spørger, om de kan fritere dem
til os.
Det bliver et godt, enkelt måltid med mange øl.
Da aftenen er faldet på, går jeg ned for at mærke på vinden. Den er kraftig,
næsten ubehagelig, men overhovedet ikke så tør og varm, som passatvindene siges
at være. I stedet er den salt og klæbrig, som om den kom fra Brasilien.
Det er ikke den, jeg er ude efter. Jeg vil mærke den vind, som fik Joni
Mitchell til at skrive linjerne "The wind is from Africa. Last night I
couldn't sleep". Indledningsordene
til "Carey" på gennembrudpladen "Blue". Jeg vil også ligge
søvnløs.
Hummer og fodbold
Næste morgen beslutter vi os for at tage båden, som alle advarer imod, til
Santo Antão. Øen, som ligger længst ude i Atlanterhavet og som siges at være
den smukkeste. På kajen står en halv snes aluger, kollektivtaxaer i form af
Toyota pickups, og venter på passagerer. Vi havner på ladet af en bil, hvis
ejer præsenterer sig som Benvindo. Da vi først hilste, troede jeg, han sagde,
at vi var velkomne i land efter søgangen. Men han hedder virkelig Benvindo,
hvilket betyder 'velkommen' på portugisisk Vi tager det bogstaveligt og
begynder færden over bjerget til den anden side af øen.
Landskabet skrifter hurtigt karakter. Neden for os ligger havnebyen Porto Novo
i et brunligt skær. Uden om den breder et sandet månelandskab sig. Hist og her
et ensomt træ, ellers kun ørken. Foran os rejser sig grønne terasser. Majs i
lange rækker og sukkerrør. Det er på Santo Antão, man fremstiller grogue, en
sukkerrørsbrændevin, som let finder sin plads i rækkerne af verdens dårligste
sprut.
Længere henne passerer vi et overgroet krater. Tre steder er lavavæggen styrtet
sammen på grund af regnen. Benvindo kører forsigtigt frem, og jeg ser ned i det
gigantiske hul. Nogen har dyrket noget dernede. Krateret er opdelt i grønne
marker på størrelse med fodboldbaner. Det kunne have været Guatemala. Men det
er det ikke. Vi er på vej til Ribeira Grande på Santo Antãos nordkyst, og jeg
kan se plantede palmer forude.
"The lost city," råber Anders og peger mod den lille by, som har lagt
sig længst ude mod kysten i den smaragdgrønne dal. Atlanterhavets bølger slår
mod kysten og giver et diset skær. Nu forstår jeg, hvorfor øerne hedder Kap
Verde.
For at blive i stemningen kører vi langs kysten, tager ind på et residencial,
et hotel, i en by, som helt sikkert ikke har haft mange besøgende, og bestiller
frisk hummer til middag. Vinduerne står vidtåbne ud mod havet, og vi drikker
iskold vinho verde. Nede på gaden har nogle mænd samlet sig. Den portugisiske
liga har spillet i dag, og alle er engagerede i sagen. Som ægte benfiquist går
jeg ned for at høre resultatet. 2-0 mod Maritimo. Vi bliver enige om, at Benfica
er tilbage.
Søvnløs
Den aften kan jeg ikke sove. Jeg ligger svedig og vender og drejer mig. Anders
snorker, og jeg bliver irriteret. Næste dag bliver vi nødt til at stå tidligt
op for at fange morgenens første stråler, inden skyerne lægger sig som et
filter over den smukke dal, og da vil jeg være frisk. Pludselig forstår jeg,
står sagte ud af sengen og stiller mig ved vinduet. Atlanterhavet ligger
nattesort udenfor, brisen griber fat i håret. Ikke én lanterne kan man få øje
på. Så mærker jeg det. Vinden kommer fra Afrika. Det er derfor, jeg ikke kan
sove.
Jeg vil skynde mig tilbage til São Vicente og havnen i Mindelo. Stille mig på
kajen og råbe: Sejl! Sejl! Passatvindene er kommet! Men jeg er her for at
oplade batterier og ikke for at stresse. Jeg har mærket den tørre, tyste vind
fra Afrika. Atlanterhavets stemme. Den, som Cesaria Évora har givet mig så
mange smagsprøver på. Det er nok. I stedet beslutter jeg mig for at bestille
hummer igen i morgen aften.
Kap Verde Fakta
Rejsen
Kap Verdes egne flyselskaber
TACV/Cabo Verde Airlines flyver hver uge fra Amsterdam til Sal. Rejsetiden er
seks timer inklusive mellemlanding i Las Palmas. Prisen varierer med sæsonen.
Det er billigst januar-marts og oktober-november. I højsæsonen, juni-august,
hvor alle emigranterne tager hjem. Bestilles hos TACV's europaafdeling i
Rotterdam, tlf. 00-31-10-411 54 11.
Man kan også flyve direkte fra København til Sal med portugisiske TAP. De
flyver dagligt via Lissabon.
Belgiske Sabena er også begyndt at flyve fra København til Kap Verde. Deres
rute går over Bruxelles med mellemlanding i Dakar.
Lokaltransport
På et kort ser Kap Verde ud, som om landet er skabt til bådetrafik, men det er
ikke tilfældet. Det er i stedet indenrigsfly, der bruges. Rejser du til landet
med TACV, kan du købe deres flypas, som indeholder to indenrigsafgange. Mellem
Mindelo og Santo Antão derimod, fungerer bådfarten fint, med to daglige
afgange. En times overfart.
Har du tid og ikke anlæg for søsyge, kan man godt rejse rundt mellem øerne med
båd. Praia d'Aguia er navnet på en nyindkøbt passager- og fragtbåd, som
betjener samtlige beboede øer. Men den går kun en gang om ugen per ø.
Overnatning
Sal er landets dyreste ø. En nat på Morabeza, et turisthotel i Santa Maria,
tlf. 00-238-42 10 20. Men der findes pensionater i Santa Maria.
Pensão Alternativa er et godt tip, tlf. 00-238-42 12 16.
Billigst er privat udlejede værelser hos den franske surfer Jérome
Boggio-Pasqua, tlf. 00-238-35 13 71.
På São Nicolau er det charmerende familiehotel Recidencial Jardim en behagelig
oplevelse. tlf. 00-238-35 11 17.
I Mindelo på São Vicente er der mange hoteller at vælge imellem. Pensão Chave d'Ouro,
tlf. 00-238-32 70 50. Et populært sted
blandt "transafrican hardcore travellers". Recidencial Sodade er
rarere med en udsøgt tagterasse, men mere turistet, tlf. 00-238-32 75 56. En
god mellemvej er Recidencial Novo Horizonte, tlf. 00-238-32 39 15. Pensionatet
ligger desuden kun et stenkast fra torvet i Mindelo.
På Santo
Antão finder man Pensão Recidencial, 5 de Julho i Ribeira, tlf. 00238-21 13 45.
Et andet pensionat langs kysten er
Recidencial Vale do Paúl, som har værelser ud til Atlanterhavet, tlf. 00-238-23
13 19. På den anden side af Ribeira Grande ligger Ponta do Sol, hvor den
tysktalende sømand Aldevino Lopes udlejer værelser, tlf. 00-238-25 10 37.
Mad
De, som kender til portugisisk mad, har ingen problemer med at læse
spisekortene i Kap Verde. Det er omtrent den samme solide husmandskost som i
Portugal, det vil sige ris og friterede kartofler til både kød- og fiskeretter.
Et måltid koster mellem 50 og 70 kroner.
En kapverdisk specialitet er catchupa. Et billigt måltid bestående af majs,
kikærter, chorizo og stegt æg. Perfekt som enkel frokost og koster ikke mere
end 20 kroner. En god middag er bifé de atum, en tyk tunfiskefilet, som koster
omkring 45 kroner på en normal restaurant.
Frisk hummer, lagosta natural, er selvfølgelig noget, der må prøves. Et kilo
plejer at gå for mellem 70 og 140 kroner afhængigt af, hvilken restaurant man
vælger.
I Mindelo spiser man bedst på Pica-Pau, et favoritsted blandt
atlanterhavssejlerne, som har tapetseret væggene med hilsner. Deres fisk- og
skaldyrsgryde, arroz de marisco, er fantastisk. Ligger i havnekvarteret på Rua
de St. Antónia 42.
Musik
Gode musikbarer i Mindelo er der masser af. Den franskejede Café-Musique le
Marseillais har livebands flere gange om ugen og serverer en capirinha lavet på
den hjemlige spiritus grogue. O Calypso er et mere traditionelt sted, som drives
af Cesaria Évoras veninden Ofelia. Her er der ofte noite caboverdianas, hvor
morne, den kapverdiske version af fado (traditionel portugisisk sangoptræden,
red.), synges. My Coffee i havnekvarteret har liveoptræden to gange om ugen.
Chico Serra, Cesarias gamle pianist, plejer at hænge i baren og spiller, når
ånden kommer over ham. Af og til opstår der også spontankoncerter på Café
Lisboa, Mindelos absolutte hang-out, som ejes af Benficas gamle back Alberto
Fonseca.
For dig, der endnu ikke har opdaget Kap Verdes musik, kan anbefales Cesaria
Évoras gennembrudsalbum "Miss Perfumado" (Lusafrica). Anden god
kapverdisk musik er Os Tubarões med sangeren Ildo Lobo eller Fantcha, en yngre
variant af Cesaria. Mere afrikanske rytmer finder man i musikken fra São Tiago.
Der er mest gang i bands, som spiller funana, en afrikansk rytme, som fremføres
med harmonika og et slagtøj af jern. Ferro Gaita og Bitori er navnene på de
bedste bands.
Trekking
Santo Antão er en populær ø for vandrere. På størrelse med Bornholm; med
smaragdgrønne dale på den ene side, ørkenlandskab på den anden og et 800 meter
bredt krater i midten. Der er færdige ture, som er perfekte til dagsetaper.
Bliver man træt, kan man få lov at overnatte på gårde på vejen. Kort kan købes
på turistkontoret.
På rejsebureauet CVTS i Mindelo arrangeres de guidede ture, og her har de også
al information om vandring på Santo Antão, tlf. 00-238-32 55 91 (spørg efter
Paulo Santos).
Surfing
Sal og Boa Vista er de bedste øer til windsurfing. I 1995 foregik en del af VM
i Santa Maria på Sal. November-april er sæson, og her er flere steder, der
udlejer udstyr.
Dykning
På Sal er der et par interessante steder at dykke. Det franske dykkercenter
Technsea Scuba Team i Santa Maria udlejer fuldt udstyr. Kontaktes via Frankrig,
tlf. 00-33-2-35 41 30 18.
Festival
Baía das Gatas er navnet på Kap Verdes største musikfestival, som finder sted i
slutningen af august hvert år i en lille fiskerby på São Vicente. I februar har
hver ø sit eget karneval i stil med Rios.
Historie
Øerne opdagedes ubefolkede af portugiserne i 1400-tallet og blev hurtigt en
vigtig slavehandelsstation for deres koloniale stræben i Afrika. Siden 1975 har
Kap Verde været selvstændigt.
Geografi
Landet består af to øgrupper; Ilhas do Barlavento, Øer over vinden, som tæller
de flade og sandede øer Boa Vista og Sal, og de bjergrige øer São Nicolau, São
Vicente og Santo Antão. Ilhas do Solavento, Øer under vinden, er navnet på den
sydlige øgruppe, som består af Maio, São Tiago, Fogo og Brava.
Hver ø har sit særpræg og er en rejse i sig selv. Generelt kan man sige, at de
nordlige øer er europæiske, mens de sydlige er mere afrikansk præget, særligt
São Tiago.
Befolkning
400.000, men mere end det dobbelte lever og arbejder i udlandet, specielt i
USA, Frankrig, Holland og Portugal. Hovedstaden hedder Praia og ligger på øen
São Tiago. Den har 100.000 indbyggere. Mindelo er den næststørste med 70.000
indbyggere.
Sprog
Portugisisk kreol, en blanding af portugisisk og vestafrikanske sprog.
Portugisisk er det officielle sprog. En stor del af befolkningen har været
sømænd eller boet i udlandet, så man finder næsten altid nogen, som kan fransk,
engelsk eller spansk.
Klima
25 grader året rundt. Vinden kan dog være køligere fra november til april.
Regnperioden, som i og for sig ikke plejer at indebære regn, falder fra august
til oktober, hvor det også plejer at være varmest.
Banker
Forretningsbanken Banco Comercial do Atlântico findes på alle øerne og tager
Visa og Master Card. Veksleautomater findes i lufthavnen og i Mindelo. Valutaen
hedder escudos.
Sikkerhed
Det sikreste land i Afrika.
Ambassade
Kap Verde har ambassade i Stockholm på Drottningsgatan 104, tlf. 00-46-08 411
71 10. De ordner visum og hjælper gerne med information.
Internet
www.caboverde.com har alt, en potentiel
rejsende kan ønske sig, meget musik og mange links. www.cabonet.cv har aktuel information på
portugisisk.
Bøger
"Hr. Napumoceno da Silva Araújos testamente" af Germano Almeida, Kap
Verdes mest læste forfatter. God læsning
om Mindelos forskellige typer og hverdagsliv.
Guider
"The Bradt travel guide - Cape Verde islands" er den eneste på
engelsk og er helt okay.
Tekst og foto: Henrik
Jönsson
Barnen och framtiden
När tupparna börjar gala i gryningen stiger Maria
upp. Då är klockan omkring fyra och utanför huset i Eugénio Lima, en stadsdel i
utkanten av Kap Verdes huvudstad Praias, kan man höra grannarna börja skramla
med ämbar och hinkar. Maria tar vattendunken och går till pumpstället som
ligger en bra bit från huset. Där står redan många i kö och efter ungefär en
timme får hon sin åttalitersdunk fylld, betalar och bär hem den på huvudet.
Så fortsätter hon morgonsysslorna med att städa.
Området runt huset är bara torr jord och det ryker in en massa damm och smuts
så man måste sopa och torka av bord och stolar flera gånger om dagen. Mamma
Anna har redan gått till sitt jobb och Maria tvättar och klär sina småsyskon
och ger dem ett bröd och lite varm pulvermjölk innan hon ger sig av till skolan
som börjar halv åtta. Två av småsyskonen går också till skolan, en grannfru
passar den yngste. Under förmiddagen äter Maria ett bröd hon haft med sig och
utanför skolan köper hon en kopp friskt vatten för två centavos.
Eftersom läroanstalterna inte räcker till tar de
flesta skolor två omgångar elever per dag. Marias pass slutar halv ett, då
nästa grupp elever börjar och sedan håller på till halv sex. Den enorma
lärarbristen gör att somliga lärare undervisar heldag, alltså två omgångar
elever per dag. Visst tjänar de då
dubbelt så mycket men kvaliteten på undervisningen
kan under sådana förhållanden omöjligt bli vad den borde. Efter skolan stannar Maria kvar en stund och
pratar med sina skolkamrater men hon vet att flera sysslor väntar därhemma.
Mera vatten ska hämtas, kläder ska tvättas och bredas ut att torka utanför
huset med stenar ovanpå så att de inte blåser iväg. Dagens catchupa ska
tillagas över öppen eld utanför huset.
Catchupan, nationalrätten, är en gryta med mald majs
som man kompletterar med vad man har råd att köpa: lök och tomater, mera sällan
fisk eller kött. Den måste koka många timmar över den fladdriga vedelden som
inte ger så särskilt effektiv värme. För det mesta finns det inte så mycket att
äta när Maria kommer från skolan så hon får vänta på kvällsmaten. Medan hon passar grytan
läser hon sina läxor. Vid sextiden
kommer Anna hem och de äter tillsammans. De får smaka en bit mjuk kaka som Anna
har fått av dona Graça där hon arbetar. Efter måltiden är det dags att se den
brasilianska "såpan". Inte många i kvarteret har TV men de som har
placerar den så att grannarna har möjlighet att se. Kvinnor kommer bärande på
pallar och slår sig ned i dörröppningen med ett barn i knät. Ungefär vid tiotiden är det tyst i området,
det är bara en och annan hund
som hörs skälla på någon sen vandrare.
Paula
Paula väcks vid halv sju av hembiträdet Anna som
redan varit och köpt ny-bakade småfranska. Efter frukost med stekt ägg och
apelsinjuice släpper pappa av henne vid skolan på väg till sitt kontor. Under
förmiddagsrasten går hon till ett litet kafé i närheten och tar en läsk och en
skiva sockerkaka. Hon blir hämtad igen halv ett och äter lunch tillsammans med
resten av familjen. Lunchen består av soppa och kyckling med ris och sallad.
Mamma och pappa dricker öl, barnen coca-cola. Anna äter i köket när hon dukat
av i matsalen.
På eftermiddagen träffar Paula sina kompisar vid
swimmingpoolen på Hotel Praia-Mar och de dyker och simmar i flera timmar. När
hon kommer hem har Anna bakat en kaka som doftar i hela huset och hon dricker
varm choklad och proppar i sig flera skivor av den varma kakan. Men mamma Graça
ber henne spara lite så Anna kan få med sig hem. Hon gör sina läxor och på
kvällen är
hon ute och cyklar och
spelar brännboll.
Två barn - två världar
Maria och Paula är båda tolv år gamla och går båda i
sjätte klass men där slutar också likheten. Efter sexan börjar högstadiet och
då kostar det pengar att gå i skolan, både för böcker och i terminsavgift. Kanske
lyckas Anna göra underverk och få ihop till vad som behövs för att dottern ska
få gå ännu något år för att förbättra chanserna till att få arbete i affär
eller som passuppflicka på något kontor. Paulas föräldrar har inga ekonomiska
problem och hon kan fortsätta att studera och kommer troligen att gå på
universitet i Portugal och så småningom få ett välbetalt arbete.
Barn är också människor
I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har
barnen sitt speciella apitel. Jag är inte säker på att det är någon bra idé att
dela upp världen vuxna och barn. Sist
och slutligen har stora och små människor samma grundbehov och inte ett enda av
barns behov kan tillfredsställas om inte vuxenvärlden får sina mest elementära
rättigheter tillgodosedda och kan agera på ett adekvat sätt gentemot barnen.
Det-ta gäller inte bara utvecklingsländerna. Överallt i samhället är barnen de
försvarslösa, de utsatta, de beroende, de oskyldiga. I samhällen med stor
fattigdom, hög arbetslöshet och osäkra familjerelationer är det den lilla
människan som håller på att formas som tar mest skada, alltid på grund av det
som händer i vuxenvärlden.
Våld i familjen är ingenting man pratar om i
patriarkaliska samhällen. I Kap Verde har det varit ett tabubelagt ämne, liksom
incest och andra sexuella övergrepp. Kvinnorna har funnit tröst genom att prata
med varandra och bara om de fruktat för sitt eller barnens liv har de gått till
polisen eller någon slags rådgivning. Men de senaste åren har en debatt om våld
i hemmet kommit igång i media och bland annat genom att ett fall med en
utländsk man som utnyttjat minderåriga flickor avslöjades på en av öarna blev
det äntligen "tillåtet" att bryta tabut även kring denna form av
sexuella övergrepp.
Känsligt ämne
Incest är ett extra känsligt ämne i ett litet
samhälle där alla känner alla och varje gång tidningarna skriver om ett nytt
fall väcker det förstås upprörda känslor. Men när man väl fått klart för sig
vad lagen säger om detta beteende så har många fått mod att avslöja det de
förut inte ens vågat knysta om. För några år sedan hörde jag en pappa som på
krogen skröt med att hans tre döttrar minsann först fått pröva på en riktig
karl innan de gifte sig med de där sillmjölkarna till fästmän. Och det var
ingen tvekan om vem den riktige karlen var! Förhoppningsvis var den här mannen
ett undantag.
Hur förhållandena är för många kvinnor och barn i
landet framgår av en rapport som kom ut i mitten av 1999. En känd
samhällsdebattör och författare, Dina Salústio, fick i uppdrag av
"Institutet för kvinnors villkor" och premiärministerns kabinett att
kartlägga våld i familjen. Rapporten, som heter Våld mot kvinnor, finansierades
av FN. Författarinnan är aktiv i kvinnoorganisationen OMCV (Organização das
Mulheres de Cabo Verde, Kap Verdes Kvinnoorganisation), och har under årens
lopp bland annat arbetat med radio- och TV-program om familjefrågor och
kvinnors villkor. Det var inga särskilt
uppmuntrande siffror och bilder som Dina Salústio kunde lägga fram. Ungefär
hälften av alla familjer består av ensamstående kvinnor med barn och i ungefär
40 procent av dessa familjer finns varken ekonomisk eller känslomässig kontakt
med fadern. Anledningen till att det
finns så många ensamma kvinnor med barn är inte bara
att männen har emigrerat, som det så ofta sägs. En bidragande orsak är också
den slags polygami som förekommer, nämligen att väldigt många män har mer än en
familj. I bästa fall försörjer mannen sina familjer men lika ofta är det
kvinnorna som får dra lasset själva.
Dina Salústios bok omfattar även intervjuer med
kvinnor som sitter i fängelse. Kanske det mest uppseendeväckande är att hälften
av dem sitter där för att de har dödat en man. Om en kvinna ger sig till att
slå en man har hon nått något slags gräns och hon vet att hon måste löpa linan
ut annars är det hon som blir dödad. Därför går det så långt som till mord. En
kvinna som Dina mötte i fängelse berättade att hon dödat sin man efter att ha
blivit brutalt misshandlad under 20 års tid. Samma dag som hon födde sitt
första barn försökte mannen strypa henne eftersom han menade att barnet inte
var hans. Så tre timmar efter förlossningen hamnade hon på sjukhus och på grund
av syrebrist hade hon fått epilepsi. I 20 år var hon utsatt för mannens
misshandel och under sina epileptiska anfall hände
det att hon föll över elden och fick brännskador. Precis som för modern var
barnens liv en mardröm. När kvinnan var 42 dödade hon sin man. Hon blev dömd
till 14 års fängelse. När Dina berättade detta i sitt radioprogram fick hon
massor av samtal från folk som tyckte att kvinnan skulle släppas fri.
Hungern en realitet
Vem som helst begriper att det tillstånd av
frustrationer och våld som Dina Salústio beskriver är följden av att
samhällsresurserna inte räcker till eller att de inte utnyttjas rätt.
Konsekvenserna av bristen på utbildning och försörj-ningsmöjligheter är många
och ibland smärtsamt synliga. I ett
samhälle där traditionen sett till att barn alltid
blivit omhändertagna av släktingar eller vänner och det finns ett talesätt som
säger att den fattiges bröd alltid räcker för en mun till, är det sorgligt att
behöva
konstatera att även Kap Verde numera har gatubarn,
både sådana som inte har någonstans att ta vägen på nätterna och de som efter
dagens tiggarrundor på stan kan sova hos någon förälder eller släkting. Det
framgår också av undersökningar som gjorts av det statliga Institutet för
minderåriga, ICM (Instituto Caboverdiano de Menores), att det finns barn som
har både mor och far, bor hemma och går i skolan och ändå på rasterna ställer
sig framför snabbköpet eller banken för att be om tio escudos till ett bröd.
Föräldrarna är båda arbetslösa och barnen går till skolan utan frukost och får
kanske i bästa fall lite mat först på kvällen. I vissa skolor utdelas mellanmål
under dagen men det är mest under de första skolåren. På ICM är man väl
medvetna om alla dessa problem men har inte tillräckligt med resurser eller
personal för att kunna hjälpa i den utsträckning som behövs. En av de anställda
påpekar att vad de kan åstadkomma i bästa fall blir något slags uppehållande
verksamhet så länge man inte tar itu med de underliggande orsakerna, det vill
säga föräldrarnas situation.
Kap Verdes socialpolitik behöver framför allt
genomdränkas med solidaritet, som hon uttrycker det.
Amilcar Cabral kallade barnen för "Revolutionens
Blommor". Det är ingen dålig liknelse. Barnen sprider färg och glädje i
nationens liv men behöver också mycken vård och omsorg för att kunna leva och
frodas. 1900-talet har kallats barnens århundrade, men ännu behövs det många
insatser innan Kap Verdes barn kan vara säkra på att ha en framtid i det nya
århundradet.